Jag antar att man ofta försöker föreställa sig hur en förlossning kommer va, hur den kommer starta, kännas, kommer man klara av smärtan. Jag hade gjort det i varje fall.

Jag hade föreställt mig att det skulle starta med värkar hemma, att jag skulle ta ett bad hemma och ta de ondaste värkarna där innan vi åkte in till förlossningen, o där tar de hål på fosterhinnan osv osv.

Så blev det inte alls för mig. Jag hade en superbra förlossning, jag förstår att allas är olika och jag hoppas att man inte blir triggad över det jag skriver, för min förlossning var underbar. Klart att det gjorde ont men hade föreställt mig något mycket värre. O även där förstår jag att andra kan ha en helvetesförlossning men detta är min erfarenhet. Nog med svammel.

 

Runt v34 hade jag börjat få förvärkar. Inget jag oroade mig över, inget jag förknippade med att jag skulle föda tidigare än BF, inget som gjorde överdrivet ont utan som mensvärk.

Allt hos BM såg bra ut också, hon hade vänt sig, var fixerad o allt de där.

 

Snabbspolning fram till V39 (38+0), en söndag. I vanlig ordning tog jag magbild i spegeln som varje vecka. Sambon skämtade med mig och alla runt omkring sig att kom bebisen inatt/imorgon så får han 5 veckors sammanhängande semester. Jojo tänkte jag, jag kommer gå över, vilket många gör med första barnet. Ändå hade jag gissat på min babyshower jag fick (tack alla fina underbara människor) att hon skulle komma tidigare, inte vet jag varför haha.

Jag skojade även med svärmor att jo men idag har jag allt känt 1 mer förvärk än igår haha. Det sjuka var här att vi skulle träffat min mamma som tyvärr här var väldigt sjuk i cancer, men hon var så trött och orkade inte. Då tog vi istället tag i sådant som vi inte riktigt helt fixat, planerade kläder till henne och oss i förlossningsväskan, gjorde gipsmagen (jisses vilken tur) osv.

 

På natten här vaknade jag runt kl 04 och behövde kissa trodde jag. Jag har faktiskt aldrig behövt gå upp på nätterna för o kissa under min graviditet, någon enstaka gång bara. Då kände jag att jag hade något i mig, i fel hål dessutom. Jag ställde mig upp o började gå neråt knipandes då det började rinna ur mig. Här hade jag nog inte helt förstått att vattnet hade gått.. Jag har ju hört att det tydligen är rätt vanligt att kissa på sig o förväxla detta med vattenavgång. Jag ställde mig i badkarlet och särade på benen och ut forsade de. Här någonstans började det gå upp för mig att de var fostervatten, men jag tänkte ändå att ne, det kan inte vara detta. Jocke, min sambo, kan inte bestämma när vårat barn ska komma ut, de är bara för sjukt. 

Jag kutar upp till övervångingen, eller kutar är väl att ta i, jag var ju ändå väldigt gravid här haha. Väcker honom med något slags adrenalinpåslag

Han är rätt svårväckt när han väl sover, så han förstod inte riktigt vad jag sa. Jag upprepade mig och sa även att jag måste gå ner för jag läcker haha. Han börjar gå efter och torka fostervatten med en disktrasa. Tror vi båda var rätt chockade här. Jag hade inte börjat känna några värkar ännu men visste att jag skulle ringa förlossningen vid en vattenavgång.

Pga att fostervattnet var gulfärgat skulle vi åka in.

 

Så vi åt lite frukost, eller ja, jag fick inte i mig så mycket men försökte tvinga i mig. Jag trodde dock vi skulle få åka hem igen. Vi kom in nära 5.30 på morgonen. Jag hade börjat känna av extremt mildra värkar.

Jocke undrade om vi skulle ta med väskorna, båda var nog rätt inställda på o få åka hem igen. Men vi tog med dom i fall att och knatade in mot förlossningen, ja, vi gick tillsammans. Han behövde inte släppa av mig och åka och parkera själv.

 

Här delar jag inlägget så det inte blir för långt.