Förlossningsberättelse del 2 - Nu kommer hon
Här kommer fortsättningen på min förlossningsberättelse.
Väl inne på förlossningen fick vi ett rum för att bli undersökta. Pga att vattnet gått vill man först o främst inte kolla hur mycket man är öppen pga bakterierisk så man tar lite prover och mäter kurvan. Jag hade småvärkar men knappt några som kändes här. Genom kurvan såg dom att jag hade fina regelbundna värkar och runt kl 6.30 har jag för mig konstaterades de att jag var öppen 3 cm och värkar med vattenavgång så jag blev inlagd, shit idag kommer hon!!
Vid 9 ungefär gjordes en andra undersökning och jag var då öppen 6 cm. Det var någonstans här värkarna började kännas mer men inget jag inte kunde hantera. Jag fick även testa lustgasen här och körde på den fram till jag var öppen 10 cm. Lustgasen fungerade kanon och jag körde på nästan lägsta, hade ökat en skvätt men absolut inte mycket. Jag andades genom värkarna och jag måste säga själv att det funkade kanon för mig.
Vid 11 tror jag klockan var så var jag öppen 10 cm. Jag trodde, efter alla filmer man sett, att nu kör man, dags o föda men barnmorskan frågade om jag ville få eda nu då jag hade fått väldigt ont i låren vid detta tillfälle. Tydligen var jag öppen helt men lillflickan hade inte trängt ner helt. Så sambon övertalade mig att ta bedövningen och efter detta somnade både han och jag stenhårt.
Nerträngningsfasen var det som tog tid för mig, jag fick dropp för att stimulera värkarna och vid 17 drog själva krystvärkarna igång. Även detta skede tog tid för mig. Det var inte förrän 18.12 som lillan var ute och sambon kunde klippa navelsträngen.
Hon var en fullt frisk liten tjeja på 49 cm och 3300g, 2 veckor tidigt. I och med corona fick inte sambon sova kvar men han fick umgås med oss till midnatt och komma tillbaka tidigt igen.
Tyvärr upptäcktes ett blåmärke på Julias arm som antagligen kommit i samband med förlossningen, så när hon var 1 dag gammal fick vi röntga armen och som tur var så var allt helt.
Tyvärr igen blev hon väldigt gul så vi fick vara kvar längre än de 2 dygnen de flesta är förstföderskor är kvar. Tror det var 3 nätter och 4 dagar och sedan följde ungefär 1 veckas farande fram och tillbaka till sjukhuset för att mäta hennes gulhet. Tillslut började det vända så vi slapp solning och vi kunde börja livet hemma som en större familj :)
