Månad 1 & 2 efter förlossning
Jocke hade ju turen att ha 5 veckor semester/pappadagar efter Julia kom till oss vilket är en oerhörd lyx. Delvis för hans del så han kan få lära känna sitt barn lite, han kommer ju vara borta mycket ändå när semestern väl är slut. Men också för mig som i stort sätt bara satt i soffan och ammade haha.
Jag hade turen att Julia tog bröstet på direkten. Mjölken rann till i stort sätt direkt och hon tappade knappt något i vikt. Hon hade vänt fint upp i vikt innan vi lämnade sjukhuset och va tillbaka på födelsevikten.
Dagarna rullade på oerhört snabbt utan att man gjorde speciellt mycket. Vi träffade släkt och vänner men hade såklart viss tanke med corona o allt.
Den som fick träffa Julia först var svärmor eftersom de bor nära sjukhuset så kunde vi åka dit när vi väntade på svar om gulsoten. Skrev jag om den? Julia fick väldigt höga värden av gulsot som inte vände ner så efter att vi fått lämna sjukhuset efter 4 dagar så fick vi fortsätta åka in ungefär en vecka och dubbelkolla hennes värde ifall hon skulle behöva solas. Som tur var slapp hon det men det var väldigt nära.
Min mamma fick också träffa Julia fort då hon var döende. Dagen efter hon fått träffa Julia somnade älskade mamma in. Dagen innan Julia var beräknad faktiskt. Jäkligt tråkigt. Hade så mycket önskat att hon hade fått se Julia växa och utvecklas. Jag vet att det var de hon också hade velat. Älskade mamma.
Efter 5 veckor gick J tillbaka till jobbet och att vara mammaledig kickade in. Vi fortsatte lära känna varandra. Julia var under denna tiden väldigt snäll, grät aldrig, var alltid glad. Första gången vi riktigt hörde henne gråta var några dagar efter hon hade fått första dosen av rota-vaccinet. Hon gallskrek och vi förstod ingenting, vad gör man nu? Jag var övertygad om att hon hade fått den värsta biverkningen tarminvigation. Det var de inte utan antagligen bara lite magknip.
Julia är väldigt stark och vi märkte snabbt att hon blev väldigt stabil i nacken. Vid 2 månader behövde vi knappt stödja henne längre och hennes favoritgrej att göra var att stå. Stå med vår hjälp då, hon är inte särskilt stabil haha. Hon log mycket, kunde lyfta huvudet när hon låg på mage, hon älskade och älskar när vi gör olika ljud och pratar med henne genom att vi härmar hennes ljud.
Vi hann även märka av hennes första utvecklingssprång/utvecklingsperiod. Det första språnget märktes inte alls på hennes humör men det andra, jisses.. hon blev väldigt gnällig och oerhört mammig. Pappa fick inte alls hålla henne. Detta höll i sig ungefär en vecka innan humöret vände igen.
Såhär står det om den utvecklingsfasen:
Synen utvecklas, barnet kan följa något med ögonen på ett mer kontrollerat och välkoordinerat sätt. Barnet börjar uppfatta att ljud har olika tonläge och volym och kan experimentera med den egna rösten. Barnets rörelser kan bli smidigare och ser ut att vara mer avsiktliga.
Runt vecka 11 och 12 kommer ditt barn att gå in i ytterligare en ny värld. Du kanske minns att bland det mest betydande som inträffade i den fysiska utvecklingen i vecka 8 var ditt barns förmåga att slå och sparka på saker och ting med armar och ben. I vecka 12 kommer detta ryckiga beteende att förändras.
Naturligtvis kommer denna förändring inte att ske över en natt, och när den inträffar kommer den att medföra mer än bara fysisk rörlighet, fastän det vanligtvis är just det som föräldrar mest lägger märke till. Förändringen kommer också att påverka ditt barns förmåga att med sina andra sinnen förnimma sättet som saker omkring barnet förändras på – som att katten slinker förbi på golvet och som att ljuset fördunklas vartefter solen sänker sig bakom molnen. Ditt barns värld blir en mer organiserad plats, när det upptäcker de ständiga, flytande förändringarna runt omkring sig.
Nu kommer vi till månad 3 men det får ett eget inlägg. Då är vi också med i schemat igen eftersom Julia är 3,5 månad i skrivandets stund :D
/Marro
